Som ni läste på rubriken så är jag så sjukt tävlings sugen! Bara längtar tills Mickey är i fullt igång så jag kan börja åka iväg till massa pay and jumper. Jag vill åka iväg på riktiga tävlingar men jag har inget grönt kort en så länge men ska försöka fixa det så snart som möjligt. Känner verkligen att det är dags nu, det har gått så himla bra dom senaste gångerna jag har hoppat.

Senast jag hoppade så lyckades vi komma över 1,15 och han är en liten c-ponny på 21 år och han är väldigt svårhoppad när det gäller högre höjder, eller när man börjar sätta press på honom. Det flyter på väldigt bra i dressyren också, han är lite kronglig men det är för att han har inte varit igång så länge. Det ända som gör att jag blir så himla frustrerad är han är inte direkt lika ung som han en gång var. Jag kan ju inte tävla så jätte mycket då han gammal, blir så arg när jag vet att han kan så mycket mer.

Jag vet att om han t.ex var 12 igen så skulle vi kunna komma väldigt långt, jag vet att han hade/har kapaciteten att hoppa dom högre klasserna. Men nu är han inte 12 utan han är 21 och det är väl bara att acceptera, ska iallafall försöka komma så långt som det går nu. Vi kanske inte kommer kunna kom upp till Lb eller La men absolut Ld och Lc, på pay and jumperna kommer jag att hoppa så högt som det går.

Siktar på att i slutet på det här året ska jag iallafall klara av att hoppa 1m på pay and jumperna, nu ska jag och Mickey sluta hålla på och dalta hemma och åka iväg å visa alla vad vi går för. Så länge vi har gjort vårt bästa och speciellt att Mickey har visat allt han går för så är vi redan vinnare. 

Bild från senaste hoppasset som gick helt awesome och ponnyn ska vi inte prata om, han var helt amazing. Han gav allt han hade, han gjorde sitt bästa hela tiden. Han visat mig nu att han är redo, att han också kan.

Jag börjar också känna mig redo rent sykiskt, jag blir så himla vervös.

Jag får panik när folk tittar på mig när jag rider, hatar det! Men lobbar på det varje dag, inte bara i ridningen utan till vardags också. Jag har inte världens bästa självförtroende som ni kanske märker men jag tar inte skit från folk hur som helst utan att få min röst hörd också.

Det här har iallafall varit/är fortfarande ett problem för mig, jag blir så nervös att jag får skit ont i magen och så vill jag bara åka därifrån. Men det börjar bli lite bättre, nu får jag inte panik av att folk jag känner tittar på när jag rider. Nu är det slut med att sitta trimma i ridhuset hela tiden och längta ut, jag och Mickey ska ge gärnet på den nivå vi kan ;) Pungt slut! // Amanda ♥