Hej just nu så är jag världens lyckligaste människa på jorden!! Jag har fått mitt besked nu, men jag kanske måste berätta hela historien från början så att ni förstår. Det är så att ena av Corinas föl blev svårt skadad så hon var tvungen att skicka sitt föl till strömsholm kliniken och dom försökte rädda fölet men det gick inte så dom var tvungna att ta bort henne :( Efter allt det här hemska så kom en väldigt dyr räkning hem till Corina från Strömsholm!  Så hon var tvungen att söka medryttare till alla sina hästar för att tjäna lite pengar, sen har hon skaffat extra jobb och andra grejer. Hon äger ju Mickey, jag har ju ridit Mickey gratis hela tiden, men hon behöver en medryttare som betalar för att få rida.

Då förstod jag att det innebad att jag var tvungen att sluta rida honom, det absolut värsta som kunde hända mig! För jag visste att min mamma skulle aldrig betala för att jag skulle fortsätta vara medryttare, men    sen kom jag ju på att jag kan ju sluta rida på ridskolan och bara rida hos Corina och det är ju säkert billigare än att rida på ridkskolan. Så jag berättade för mamma om vad som hade hänt och berättade om mitt förslag och till min förvåning, mamma sa JA! MEN! Det berodde på hur dyrt det skulle bli och nu vet vi alla fall att det kommer bli billigare än att rida på ridkskolan.

Så jag kommer kunna fortsätta rida min älskade svarta c-ponny Mickey! ♥ Ni ska bara veta hur dåligt jag har mått och hur mycket ångest jag har haft! Hur mycket jag nästan velat ta livet av mig! Jag  kan inte tänka mig ett liv utan min underbara ponny! Men nu är madrömmen över, nu kan jag åka till Gotland imorn och faktiskt kunna leva utan att behöva gå med ett falskt leende på läpparna och låtsas som att allt är bra men egentligen så håller jag sakta på att gå under av panik ångest!Och av sorg såklart! Idag har varit den bästa dan på länge!

 

Har fått åka till stallet efter två veckors utegångsförbud och träffa alla underbara människor och fick sitta uppe på hästryggen i typ 5 minuter, haha Nikita skulle rida Monzan men jag fick rida lite, blev super glad över att få rida! Kan knapt vänta tills jag får hoppa upp på Mickeys rygg igen! Saknar min ponny som faan! Men han kommer hem i mitten på Augusti tror jag så jag får väl försöka överleva ;) Sorry för denna långa text, men jag behövde skriva av mig. Hoppas att ni har orkat läsa mitt ''lilla'' röriga inlägg och att ni ens förstår vad jag har skrivit ;) // Amanda ♥

 

 

 

Min älskade lilla ponny, lämna mig aldrig! Jag behöver dig för att överleva,du är mitt allt!

Du är helt jävla Amazing! ♥