Jag måste bara skriva om denna underbara häst som dog i februari det här året. Det var min mammas häst och han betyde allt för henne, hon köpte honom som 2 åring och hon hade kämpat så jävla mycket med den där hästen, han var hennes lilla bebis. När hon köpte honom så var han jätte liten kanska bara 158 cm men med åren så var han 172 cm hög och han var halv arab,det kunde man inte tro för att han lika mycket musklad som en garnprix häst, det har själv våran gammla tränare sakt(hon har varit reserv till os laget). Han var helt livsfarlig att rida för att man kunnde inte få stop på honom, men mamma kämpade och kämpade och tillslut så kom hon ut på lite tävlingar. Första tävlingen gick inte så bra men andra kom hon 2:a på 68%, på slutet så tävlade hon faktist några LA:3:or och det gick ganska bra, hon red sin första LA:1:a på 70%. i vintras så sprack allting, allt började med att alla trode att han hade fått magtarmsvred och en destriktare kom ut men hon kunde inte göra någonting så hon sa till oss att åka till ultuna och det gjorde vi oxå. Mamma och Sissi åkte in dit medans jag och alexandra var hemma med pappa. Han kunde knapt stå upp så det var en plåga att stå och se på när dom var tvungna att piska in honom i släpet(jag kan inte skriva det här utan att gråta så ni får ta att det är stavfel). Dom åkte in och en sån opertion kan kosta upp till 200 000 kr men vi har ju inte så mycket pengar så mamma sa att vi kan betala 80 000 kr inte mer, kan ni förstå att om vi kanske hade haft mer pengar så skulle han kanske kunnat räddats, men så var det inte för att det var inte ens magen för han hade fått en spricka i halsstrupen och det skulle inte ha kunnat att rädda. Sen när han hade gått bort så var vi tvungna att hämta transporten där, mamma grät hela vägen dit och hela vägen hem, ni skulle bara veta hur jävla jobbigt det var att se sin mamma så ledsen. Zebulon vila i fred.





Har inga bra bilder på honom

// Daniela ♥